torsdag 26 mars 2009

Min plats

Jag kollar runt på de andras skrivbord. Tittar på mitt. Funderar. På mitt finns liv. På de andras. Död.

2 kommentarer:

  1. Nämen asså det var TV-chefen som tyckte jag skulle in och underblåsa med lite sarkasm och drygheter. Han hade försökt utan större resultat. Han sade att bloggen var mesig. Jag har plöjt hela skiten och konstaterar överraskad att Sven Stojanovic ser riktigt bra ut (sjukt m t p namnet, låter ju som typ, ja, vad ska jag hitta på, Igor Hedman?) och att hela grejen är bexeliusk på det där viset att den inrymmer hela livet som en nöt i sitt skal. Inkluderat givetvis farsor, morsor, brorsor, syrror och fruar.

    Asfånigt att böna och be om kommentarer.

    Jag fömedlas en sentimental längtan till den ungdomstid du befinenr dig i och dess utlandsvistelser samt de senares känsloskapanden. Och till NY där jag aldrig varit och som jag är lite rädd för på ett gubbigt vis.

    Katter är anarkister med integritet. Hundar låter diktaturer fortleva.

    Tack. Fortsätt. Enjoy alla tillstånd.

    PS Ja det är klart att jag - eftersom jag inte satt i en intervju till ett jobb jag inte vill ha - kom på svaret "hålhelvetet är ju runt så det passar väl utmärkt". Men det tog cirka fem sekunder efter att jag först blivit perplex över att inte ha kommit på något alls. Jag kom också på att du mådde utmärkt i MSG. DS

    SvaraRadera
  2. Jag märker att död ibland kan tilltala mig.

    SvaraRadera