Ylva lägger till...

...att man ska se den svenskdubbade versionen.

På svenska heter filmen Kollopapporna. Så då vet ni vad ni ska leta efter hos er lokala DVD-månglare.

Ylvas inspirationsskola fortsätter...

Eftersom Ylva vill sprida sin kunskap om hur man gör bra TV så kommer här ett nytt inspirationstips.

Cuba Gooding Jr.

Men inte Cuba som hårt kämpande amerikansk fotbollspelare i Jerry Maguire(som han blev belönad med en Oscar för). Inte heller hans roll som den förste färgade dykaren i amerikanska flottan i filmen Men of Honor.

Nej, Ylva väljer filmen Daddy Day Camp från 2007.

Det kanske är därför Ylva är framgångsrik och vi andra inte är det.

Katter och godis

K uppmärksammade mig på en observation. Varför klär sig alltid tjejer, som själva tycker att de är lite heta, ut sig till katt när det vankas maskerad?

Personerna på bilden hade valt att klä ut sig till godis. Hyfsat innovativt.

WT

I lördags var vi på maskerad.

Tycker att maskerader för vuxna människor är rätt avskyvärt. Det är svårt att föra vettiga konversationer med folk utklädda till vampyr, jättekrabba eller spöke.

Men men, jag och K gick ändå och är det maskerad så är det.

Eftersom K:s mage börjat synas rätt rejält så anammade vi det socialt oaccepterade och klädde ut oss till White trash. Ovan ser ni K:s svanktatuering.

Själv rakade jag flint men det var ingen som trodde att den var fejk.

Inspiration

Detta är min vän och kollega Ylvas skrivbord.

Ylva är en av TV-Sveriges främsta kreatörer. Hon är allmänt känd som en av de bästa i branschen och har ett milslångt CV.

Ofta när hon börjar spruta idéer sitter man förundrad och imponerad. Och inte sällan kommer tanken "Var får hon allt ifrån?".

På Ylvas skrivbord finns svaret. Två VHS:er. Den ena är Kevin Costners romantiska golfdrama Tin Cup från -96 och den andra är Björn Skifs actionkomedi Strul.

Så till alla ambitiösa mediegymnasister och andra människor med spirande TV-drömmar - odla er cineastiska ådra!

Snöra på sig handskarna...

Under de senaste veckorna har jag känt ett sug på att blogga. Trodde aldrig att jag skulle känna det men va fan.

På med handskarna och så får jag se hur många ronder jag står.

Jag hoppas att folk uppskattar mina boxningsreferenser.

Comeback?

Provisoriskt namn men...

... nu är Manhattanprojektet över.

Och bloggen uppstår igen i ny form och med lite ny inriktning.

Uppdatering sker i mån av bra internetuppkoppling.

Ny tid = ny strid?

Jahaja, då bär det snart av igen. Men inte till Manhattan utan till Karibiska ö-världen. 

Dominikanska Republiken, tävlingar och Robinson. 

Sitter och fnular på om jag ska låta bloggen få lite liv igen.

Manhattanprojektet är ju över så i sånt fall måste bloggen få ett nytt namn.

Har två namnförslag:

Bredvid Bermudatriangeln

eller

Piraten i Karibien

Är inte helt nöjd med något av dem så om någon har ett bra tips får ni gärna lämna det. Vinnande förslag belönas med öl på söder i oktober.

P.S. Det grandiosa avslutet på bloggen kom aldrig. Har gjort ett jättefint bildspel som jag tänkte lägga upp men det visade sig att det var för stort för blogger att fixa upp. Så var det med det.

file:///Users/davidbexelius/Desktop/New%20York%20bildspel2.mov

Sista kvällen - summering

Ikväll är det vår sista kväll här i New York.

Jag och Kristina siktar på att avsluta vistelsen med att återigen gå på Blue Ribbon. Det är vår absoluta favoritrestaurang här. Ostron, friterade ostron, räkor, bläckfisk, pasta, sniglar och en sjuhelsikes massa skumpa.

Om ni kommer till New York får ni absolut inte missa Blue Ribbon.

Andra saker ni inte får missa är:

Eggs Benedict Norwegian på Jerry's.

Hamburgare och allt annat på Spotted Pig.

Lobster Roll på Marys Fish Camp

Tryffelpizzan på Mercer Kitchen

Bakfylleäta på Empire Diner

Titta på konstintresserade gaykillar som kollar på vita tavlor på MoMa

Åka busstur med Hush Tours

Vandra längs Brooklyn Heights Promenade

Titta på NBA-basket

Jukeboxen på Cherry Tavern(det finns en bra på La Bottega också)

Nu vet ni det.

P.S. Missa inte avslutet på bloggen imorgon.

Tim

En del av er kanske undrar vad som hände med Tim.

Jodå, han lever och frodas. I helgen visade han upp sina skillz med damerna. Tim hade en söt tjej på besök och hon var med på båten. 

Sista timmen blev det lite spontandans. Alla dansade var och en för sig. Förutom Tim. Han körde styrdans med sin dam.

Stort. Mycket stort.

Efter det hånglade han i ett fönster på en bar.

Allt som allt tror jag att Tim var väldigt nöjd med kvällen.

På söndag...

...kommer avslutet på den här bloggen.

Missa inte det.

Rucker Park

Nu har jag varit där. Och jag sköt två skott. Kan man säga att jag spelat i Rucker Park? 

Jo. Jag kommer hävda det. 

Och en liten passning till Henriksson - hyfsat bra bilder va?

Studiorävar

Innan vi drog på festen tog Sven med sig några fotografer, bingar och andra studiotekniker ner till kontoret och sin dator.

Han tryckte in en DVD med senaste Eurovision som han bildproddade.

Och där stod de och tittade och förundrades. Allt medan Sven beskrev bildvinklar, ljussättning, kranåkningar och hur han inspirerats av Rumäniens och Maltas bidrag.

Svensk TV - Amerikansk TV = 1 -0

Date?

En av Kristinas bästa kompisar, N var här förra helgen. Hon var även med på slutfesten.

Efter några glas vin väste hon till mig och Kristina på bred malmöitiska:

"Jag ska fan knulla med Yoshi"

Till allas stora besvikelse kan jag meddela att så blev inte fallet. N sov på vår soffa. Utan Yoshi. Men det kanske inte är så konstigt; hon är ju ingen Fredrik Wikingsson direkt.

Ronthén - In i dimman pojkar

Johan Ronthén var mycket glad på slutfesten. Och snygg. Han gick den där extra milen på alla sätt om ni förstår mig.

Och han fortsatte att gå hela kvällen. Rakt in i dimman. Bokstavligt talat.

Nedan har ni en stilstudie som visar hela förloppet.

Kapten Bastin

Eftersom Bastin är galen i båtar så såg jag och Anna till att han fick kliva upp på kommandobryggan och ratta skutan i 10 minuter. 

Innan var Henrik lite världsvant blasé och sa att han minsann hade styrt dubbelt så stora båtar.

Men efteråt, när han tagit båten förbi Frihetsgudinnan, så var han oerhört nöjd. Och stolt. Han sprang ner till festen, ryckte tag i Filip och skakade om honom så mycket att det kom cocktail ur öronen på stackars herr Hammar.

"Det är jag som har kört den senaste kvarten", skrek Bastin så att det ekade över Hudsonfloden.

Uttrycket "Glad som ett barn på julafton" är gammalt. 

Det nya är "Glad som Bastin när han rattar en partybåt på Hudsonfloden".

Slutfest

Har inte uppdaterat så mycket. Lovar och lovar. Men gör det bara inte. Förmodligen för att när jag väl blev ledig så kändes det inte speciellt lockande att sätta sig framför datorn och blogga.

Men, men. Vi avslutade hela säsongen med en trevlig slutfest. Kände mig halvrisig hela söndagen och spårade inte som man egentligen bör göra på en slutfest.

Festen var, tack vare Bastins fanatiska båtintresse, förlagd på just en båt som kryssade runt Manhattan.

Mycket trevligt.

En bild till

Jag plåtade även en halvmeter hög gosedjursgorilla men den passade inte in i temat tyckte jag.

Fotografdrömmar

I min fotografiutmaning(ja, jag vet att jag inte la upp en bild igår så jag har ju egentligen redan misslyckats) som jag fått av Fotograf-Robert så bestämde jag mig för att använda morgonpromenaden till jobbet åt att fotografera färger. 

Jag är förbannad på min kamera som är trasig. Jag måste ha dunkat i den så att speglarna ligger snett. Detta resulterar i att jag måste sikta aningens för lågt och lite åt höger för att överhuvudtaget närma mig det som jag egentligen hoppas på att få med.

Men, färgerna blev fina. Tycker jag. Vad säger Henriksson?

Sista veckan

Kollar prognosen för nästa vecka. Sista veckan här i New York. Enda lediga veckan. Veckan då allt roligt vi inte har hunnit med ska ske.

Det ser grått ut.

Söderling

Stort. Mycket stort.

Nu kör vi slutspurten...

Har saggat efter med bloggandet igen. Men va fasen, nu är det bara en och en halv vecka kvar på Manhattanprojektet. Sen kan jag ju faktiskt sluta med hedern i behåll och hävda att jag skildrat vistelsen här.

Dessutom har jag blivit utmanad av min vän Robert Henriksson som är en fantastisk fotograf. En av Sveriges bästa faktiskt. 

Minst en ny bild varje dag och den måste vara tagen högst två dagar innan. Det här knepet har han kört med andra vänner och deras fotograferande har tydligen blivit bättre av det.

Jag börjar med två porträttbilder. Den ena är vår kapellmästare Roy Bennett(den bilden är utom tävlan för den är tagen i söndags, dvs tre dagar sedan). Sen är det min älskade fru. Sen över ett år faktiskt. Bröllopsdag i söndags och inte ett enda grattis nästan.

Men va sjutton. Nu kör jag igen.

Denny och barn

Denny och grabbarna var på inspelningen i söndags. Innan sändningen stod de och väntade i vårt publikrum. Plötsligt ser Denny ett litet barn som springer omkring på golvet. Denny fryser till och utbrister:

"Shit. Snart ska man ju skaffa barn också."

Till saken hör att Denny är singel och han har inte gjort någon gravid. Det var helt enkelt bara en liten reality-check.

Denny - leveransmaskinen

Några av mina grabbar är i stan. Christer, Christian, Filip, Christoffer och Denny.

Det är väldigt roligt. Det är härligt att ha vänner hemifrån här i NY.

Och allra bäst är det kanske att Denny är på plats. Den mannen kan nämligen leverera de bästa sägningarna jag vet.

I lördags hade gänget ätit middag med ett tjejgäng. Denny noterar att ingen av tjejerna ursäktar sig och går på toaletten. Han tänker att det är för att tjejerna sitter lite inknökade och inte vill göra sig besväret att armbåga sig förbi grabbarna. Det tycker Denny är synd för Denny är ju väluppfostrad och ser dessutom inte det som någon uppoffring att resa sig upp för att släppa förbi någon i middagssällskapet. 

Efter någon timme eller två kan inte Denny stilla sig och frågar försynt om ingen av dem behöver gå på toa. Tjejerna stirrar till lite och hummar ett nej tillbaka.

Middagen fortgår. Mat äts och vin dricks. Ingen av tjejerna säger något eller ger någon signal om att de behöver resa på sig för "att pudra näsan". Denny blir mer och mer bekymrad så han frågar igen. "Är det säkert att ingen av er behöver gå på toa?" Tjejerna blir uppenbart illa berörda av Dennys framfusighet och väljer att ignorera honom. Denny förstår inte deras reaktion och frågar igen "Går ni inte på toa?". Tystnaden sprider sig kring bordet och den totalt olustiga stämningen är ett faktum. 

Denny tänker att han måste förklara sig och säger högt:

"Alltså, det är inte kisset jag är intresserad av."

Middagen avslutades snabbt och tjejgänget valde att gå på någon fräck klubb och grabbarna fick inte följa med.

Min frus strålande humör

Kristina har varit som en sol sen i söndags. Hon storler, skrattar, går och nynnar och då och då gör hon ett spontant glädjeskutt. 

Varför undrar ni kanske? 

Jo, i söndags kom hon förbi när jag och Carson Kressley stod och pratade. Jag presenterade de två för varandra. Carson sa direkt att Kristina var "gorgeous" och upprepade detta fem gånger!

Och som sagt - sen dess har det varit en fröjd att vara i Kristinas närhet.

Sebbe 2

Så här firade min guds mig. Där ligger ni alla i lä!

Ny mobil

Eftersom jag blivit av med min mobil så måste jag införskaffa en ny.

Jag vill kunna ringa, ha en schysst kamera och sen gillar jag ju SonyEricssons Track-ID.

Tips någon?

Frun som kan tala med hundar

Min fru saknar "sin" hund. Min fru är klassisk på det sättet. När Elsa är gullig så är det "hennes" hund. När vi pratar om Elsa i allmänna ordalag är det "vår" hund. Och när Elsa har pajjat nåt är det "din" hund.

Här i New York med en ocean mellan henne och Elsa så är saknaden stor. Och Elsa är alltså Kristinas hund.

Saknaden yttrar sig genom att Kristina säger höga "oooh", "ååååh" och "aaah" så fort hon ser en söt hund på gatan. Efter det brukar hon lägga sitt huvud mot min axel och säger med en röst som påminner om en ledsen femårings röst - "Jag saknar min hund".

Dyker det upp en extra söt hund, ja då släpper hon alla hämningar. Som när vi var i en Marc Jacobsbutik här om dagen. Kristina glömde allt vad kläder och handväskor heter. Istället var det den lilla Bostonterriern Miki som fick all uppmärksamhet.

Nu är Kristina inne på att vi ska skaffa en till hund när vi kommer hem. 

Födelsdagen

Hade en mycket trevlig födelsedag. Tack för kommentarer här på bloggen och alla på Facebook.

31 år

Det ni era små rackare!

Konstigaste inköp till en produktion

Idag ropades följande ut på redaktionen: "Kan någon springa och köpa en hamster?"

Lotten föll på Tim.

Fyrtio minuter senare kom han in med denna lilla gynnaren. 

Redaktionen har döpt honom till "Bastin".

Ulvmän

Jag, Kristina och Johannes åkte taxi till jobbet i veckan. Kristina berömde Johannes för hans stiliga skäggväxt. Johannes förklarade att hans nya stilideal är Hugh Jackman som Wolverine och att han försöker modellera sin ansiktsbehåring efter den muterade superhjälten.

Döm om Johannes besvikelse när en nyansad Sven dyker in på kontoret en halvtimme senare.

New York 2.0?

Hade tänkt att den här dagen skulle bli den första dagen då allt funkar för mig och Kristina här i New York.

En nystart. Helt enkelt.

Blev det så? 

I helvete heller.

I morse fick jag reda på att vår älskade hund Elsa har blivit huggormsbiten. Jag hörde henne pipa av smärta i bakgrunden när jag pratade med farsan.

Sen skull vi flytta in i vår nya lägenhet. Kristina och jag har hittat en egen liten lya. När vi kom dit funkar inte elen och vi vet inte om vi får igång den i helgen.

Och nu har jag tappat min svenska mobil. Så sprid ut detta att den inte funkar.

Ni når mig på david.bexelius@sto-cph.com. Eller i kommentatorsfältet här nedan.

Helvetes jävla apbajs!

Fotograftyper

Igår skulle vi beställa en speciallins till kameran som vi haft hela perioden. Frida och Johan Ronthén har en diskussion.

F: Vad heter kameramodellen?

J: Jag har ingen aning.

F: Vadå? Hur kan du inte veta det? Du som är fotograf borde ju veta det.

J:  Jag är inte en "sån" fotograf.

Gamla lärarare

Varje gång jag går på toa tänker jag på min gamla högstadielärare. Och det är inte någon tråkig ordvits om att han skulle ha varit en skitlärare. Nej, nej. Tvärtom. Toaletten är av märket Gerber. Och min gamla lärare heter Johan von Gerber. 

Det är trevligt att bli påmind om en väldigt bra man ett par gånger per dag.

Lyckas jag hitta något som är av av märket Holm så att jag skulle bli påmind om min andra gamla favortitlärare, Olof  "Loffe" Holm, ja då skulle mina dagar varit kompletta i lärarminnen.

Trendspaning

Citat från Henrik Bastin:

"Stillbild är den nya videon"

Vintern rasat...

...eller snarare så var det vårt grannhus nere i Tribeca som rasade klockan 6.15 på torsdagsmorgonen.

Vi vaknade av ett jättebuller och att hela huset skakade. Jag tog mig ut på gatan  för att se vad det var som stod på. Där det var kaos. Inom några minuter var halva Tribeca fyllt av brandbilar, polisbilar och ambulanser. I luften cirkulerade polishelikoptrar. När jag ringde upp till min lunginflammationssjuka fru(vi var på akuten i tisdags natt men det får jag berätta om senare, hon mår bra) så berättade hon att brandmän höll på att evakuera vårt hus.

Men, men, ingen skadad, vi har flyttat in på hotell och vi hann få med oss det viktigaste. 

Förutom svininfluensan har det här varit den mest omtalade nyheten i New York under dagen.

Vi bor i det tegelfärgade huset till vänster i bild och sover mindre än 10 meter från det raserade huset.

Dave

Känner ni Dave Bexelius?

Här i New York säger ingen David. Alla kallar mig "Dave". Bandet, fotograferna, ljudteknikerna, personalen på Jerrys Cafe... Alla säger Dave.

Och jag kan inte sticka under stol med att jag trivs med det.

Så när jag landar i Sverige den 15:e juni så kommer "David" bemötas med döva öron. Säger ni "Dave"- ja då kommer ni få ett glatt "Yes" tillbaka.

Torsten Flinck

Jag och Torsten har utvecklat ett slags vänskap. Eller åtminstone en förståelse och respekt för varandra. Vi har pratat med varandra på telefon ett antal gånger i veckan under de senaste två och en halv månaderna. Ibland har Torsten varit hård, ibland har han varit mjuk, ibland har han varit spirituell, ibland har han varit trött. Och en hel del gånger har han varit oerhört rolig. Flera gånger när jag har ringt honom har han svarat med "Ja det är Henrik Dorsin". Då har jag skrattat.

Lite synd att det i programmet i söndags lät som att det var Filip och Fredrik som kom med förslaget om att läsa en scen ur Strindbergs Paria. 

Nej nej, det var Torstens egen idé. Och det var Torsten som propsade på att få möta Kevin Bacon och då självklart tala engelska. Vi tvingar ingen till något de själva inte vill i programmet.

I fredags efter att jag, Filip och Fredrik tittat på mästerverket Maskeraden så ville Torsten ändå provprata lite på engelska. Så alla vi började prata engelska.

Fredrik: So when did you first discover acting.

Torsten: I was seven years old, travelling from Huvudsta to the Royal Dramatic Theatre. I saw the play "Klas Klättermus" and Sven-Bertil Taube was the fox. From that day I loved the theatre.

" and Sven-Bertil Taube was the fox"

Torsten är ett geni.

Oerhört dålig på att uppdatera

Jaha ni.

En vecka har gått sen premiären.

Jag är väldigt nöjd med att vi fick upp ett program i luften. Sen finns det saker som vi slipar på, ändrar och förbättrar.

Imorgon kör vi andra sändningen. Magiskt eller tragiskt. Återstår att se.

I mitten av veckan hade "jag" en till premiär. Draknästet. Väldigt skönt och upplyftande att se. Jag fylldes av en känsla av stolthet.

Kristina är sjuk. Jag jobbar för mycket. Min gudson har blivit storebror. Saknar vår hund. Det är varmt ute.

Utförligare rapport kommer i framtiden.

Jaha, då kör vi då...

...21.00 smäller det.

Hör av mig när det lugnat ner sig(vilket förmodligen blir i juni).

Förtydligande: Det är inte jag i mitten. Killen är ordförande i en New Jersey Wrestling federation.

Helgen

I nästan ett dygn befann sig det gifta paret Bexelius på ett trevligt hotellrum. Vi blev uppbumpade till en minisvit. 

Fick en rätt skön känsla när vi vid 22-rycket beställde upp roomservice för 1500 spänn. Och jag tog emot maten i morgonrock och knölade ner några slitna dollarsedlar i näven på hotellpojken. 

Jag mår bra...

..tror jag. Vissa skulle kanske hävda att jag jobbar för mycket. 

(OK, jag vet att det är perukhumor. Men just nu är jag glad att jag överhuvudtaget presterar något med något slags humor. Och för den delen - man ska aldrig underskatta perukhumorn.)

Påskafton

Nu drar jag till flygplatsen och hämtar min fru. Bara så att ni vet.

Robinson

Hemma i soffan igår. Vi kollar på dokusåpan Millionaire Matchmaker. Tim vänder sig till Pål Hollender:

T: Skulle du kunna tänka dig att vara med i en dokusåpa och i så fall vilken?

Pål sätter en klunk öl i halsen.

P: Skämtar du med mig?

Nedräkning

För några år sen, när min fru fortfarande bodde i Göteborg, hittade hon denna underbara betraktelse över ämnet dating. Dennis svarar på frågorna "Vad är en date för dig?" och "Vad är det värsta som kan hända på en date?".

På lördag kommer hon hit. Jag är överlycklig. Fan vad det ska stirras. 

Oerhört bra dag

Idag var det en riktig vårdag i New York. Körde Eggs Benedict Norwegian med Johannes, Josefina och hennes kompis. 

Jobbade lite på eftermiddagen. Gick en promenad med Ronthén och mötte upp Pål och hans son Viktor. Käkade hamburgare.

Sen kommer man hem om möts av detta Youtube-klipp. 

Min gudson Sebbe är världens bästa. Han kan räkna med att det blir lite övervikt på planet hem. Gudfar kommer besöka leksaksaffärer.

Märker ni vilken blykoll han har på mig. Notera också beviset på att jag är hans stora förebild. Hans intresse för videokameran visar med all önskvärd tydlighet att Sebbe ska ge sig in i TV-branschen när han blir äldre.

Final Four

Ingen i kollektivet är intresserad förutom jag. Men är det nån gång under den här vistelsen som jag krampaktigt håller i fjärrkontrollen så är det nu.

Michigan State håller på att vinna över UConn. Stort. Hoppas att Villanova tar North Carolina.

Om det nu är någon som bryr sig. 

Lördag

Lördag. Det betyder Eggs Benedict Norwegian.

DJ

Killen som spelade introlåtarna hade tänkt på sin marknadsföring. 

Nästa gång jag lirar plattor ska jag också ha en skylt med en slagkraftig slogan som beskriver mig och mitt skivspelande.

New Jersey

Igår såg jag för första gången det riktiga USA. Vi var i New Jersey och spelade in ett inslag om wrestling. Oerhört roligt.

Stället vi var på var Elk Club. 

Vill inte verka hård i mitt omdöme om folket, men för att uttrycka mig milt så kan jag beskriva det som att doften av inavel stack i näsan.

Bu eller bä?

Skrev nyss ett mail angående en gästbokning. Försökte få reda på om gästen kommer och använde därför uttrycket "bu eller bä". 

Har aldrig listat ut vilket av de två som ska betecknas som ett positivt svar.

Sommar?

Idag bestämde sig Bastin för att det är sommar i New York.