Oj, oj, vilken rolig länk

HÄR kan man spela trummor med hjälp av sitt tangentbord på datorn. Väldigt roligt.

Söndagsmiddag

Tog mig över bron ikväll igen. Söndasgmiddag hemma hos Nettan. Hon hade kokat ribs i öl, gjort en god sås, eget potatismos och gröna bönor till det. Jag körde även på lite lingonsylt och stillade min hemlängtan.

Rafi var lite småsjuk och till en början grät han mest när jag försökte snacka med honom. Han blev dock lite gladare ju längre eftermiddagen led. 

Moni var lika söt och glad som vanligt.

Dessutom var Nettans pappa Bosse där. Han är en trevlig och rolig man. För några år sen jobbade Bosse som vaktmästare på en golfbana. En av arbetsuppgifterna gick ut på att han körde omkring i en golfbil och jagade på spelarna så att det inte skulle bli köer på banan. 

En gång när han var på ett gäng gubbar som tog lite tid på sig så blev de förbannade och skrek "Jävla sheriff" efter Bosse.

Har skrattat mycket åt den sägningen.

Hur som helst en väldigt bra söndagkväll.

Fest hos Bastin

Vår showrunner Henrik Bastin bjöd på väldigt trevlig drink för hela gänget i lördags kväll. Roligt. Gott. Mysigt.

Provision

Var inne på sneakerskedjan Footaction. Hittade en schysst  T-shirt på rean. Tog den i rätt storlek och begav mig mot kassan. Med bara någon meter kvar blev jag stoppad av en kille i personalen.

"Excuse me sir, are you buying that?"

Jag hann knappt svara ja innan han ryckte till sig tröjan och skrev ett nummer på prislappen. Utan ett ord försvann han sen iväg. Lite perplex fortsatte jag gå mot kassan. Då kom nästa kille ur personalstyrkan. Han frågade också om jag skulle köpa tröjan och ryckte till sig den. När han såg siffran som den första killen skrivit suckade han och sa "fuck" högt för sig själv. Han gav tillbaka T-shirten och försvann lika snabbt som han kom.

Jag tog mig fram till kassan. Där stod två tjejer. Den ena log och hälsade trevligt medan jag räckte fram tröjan. När hon såg den skrivna siffran på prislappen svor hon för sig själv, la ner tröjan på disken och gick. Hennes kollega tog då över. Trots att jag hade på känn vad siffran stod för så frågade jag henne vad den betydde. "Sales commision" svarade hon snipigt medan hon knappade in sin kollegas nummer så att han fick lite bonus.

Ingen hjälpte mig. Ingen erbjöd sig att hämta något åt mig. Ingen gjorde den minsta ansträngning för att jag som kund skulle känna mig nöjdare med mitt besök.

Alla ville dock tjäna provision på mig.

Mina lördagar

De tre senaste lördagarna har jag gått på Jerry's Diner mittemot vårt hus. 

Där beställer jag Eggs Benedict Norwegian(ungsrostat bröd med rökt lax, eggs benedict och hollandaise). Till det tar jag en kopp kaffe och ett glas juice. Jag läser New York Times och sporten i NY Post. Hela tiden småsneglar jag på collegebasketen på TV:n i baren. Ibland småsnackar jag med bartendern Brian om hiphop.

Jag betraktar denna stund som kvalitetstid med mig själv.

Makabert

Har inte hunnit titta speciellt mycket på TV. Flera personer på redaktionen(Filip och Bastin) pratar om nya realitysåpor som "The real houseviews of New York". Sven refererar ofta till någon gäst som var kvällen innan hos Fallon eller Kimmel.

Men jag har som sagt inte hunnit. Orkar inte engagera mig i någon ny såpa, lyckas aldrig tajma in serier och är för trött för talkshowerna.

De gångerna jag har suttit framför TV:n så är det basket - NBA eller collegeslutspelet. Nu är vi inne på Sweet Sixteen.

Men i tisdags satt jag, Hollender, Ronthén och Frida framför TV:n. Vi kollade på Science Channel och programmet "How it's made". Det är som ett Hajk för vuxna. Man får se hur det går till att göra bildäck, LCD-skärmar och hur man sköter logistiken i en stor hamn. 

Helt plötsligt dyker inslaget ovan upp. Hur gör man kycklingar? Obehagligare, märkligare eller fascinerande klipp har jag aldrig sett. Kycklingarna slängs omkring åt höger och vänster. Och allt ackompanjerat av hurtig musik och en klämkäck speaker.

Djurälskande tittare varnas.

Vikingagatan 22

Om cirka en timme är det nog rätt bra tryck i paradvåningen. För att illustrera detta bjuder jag på en bild där Bibi, 92 år, dubbelröker och dricker rödvin.

Gött litet gäng

Just nu sitter det här gänget i en paradvåning i den vackraste delen av Birkastan. De dricker gott rödvin, äter smågodis, några röker Mentholcigg, de skrattar och har trevligt. 

Jag hade gärna varit där.

Igor

Igor Hedman belönade förra inlägget med sina åsikter. I vanlig ordning var det mycket ris och en del ros.

Igor tycker att jag fiskar efter kommentarer. Och det är asfånigt enligt honom. 

Vad tror ni att Igor menar med det?

Och vad säger du själv Igor? 

Hoppas på många kommentarer på detta.

Min plats

Jag kollar runt på de andras skrivbord. Tittar på mitt. Funderar. På mitt finns liv. På de andras. Död.

Kylda bilar

Filip fyllde år idag. 34 år. Han fick svenska matprodukter och godis av teamet. 

När han gick hem la han chokladkakan och sina bilar i kylen.

Chokladen kan jag förstå - men bilarna?

Är det jag som är konstig men är inte hela grejen med Ahlgrens bilar att dom ska vara fisljumma och lite mjuka?

Saknar

Älskar dessa två tjejer. 

Å tro det eller ej men så älskar jag tjejen med små öron mer. Henne saknar jag mest av allt just nu.

DJ Per-Olow

En del av er kanske studsar över att jag skickar tips på grymma hiphoplåtar till min gamle far. 

Det är inte så konstigt. Farsan precis upptäckt Spotify. Enligt mamma är han som besatt och lägger den mesta tiden av sina dagar sökandes efter låtar. Igår meddelade han att han lyssnat på EPMD:s "Da Joint" och tyckte att den var fet.

Det förvånar mig inte eftersom min far har riktigt bra musiksmak. 

Faktum är att farsan var DJ i Östersund i sin ungdoms dagar. Det var på den tiden som DJ:s hade mikrofon och pratade med dom på dansgolvet. Varje gång han satte på kvällens bästa låt brukade han väsa(förmodligen tänkte han att det skulle vara lite småsexigt) i mikrofonen "Kom igen nu å svettas lite grann."

Smaka på den!

"A reminisce, a reminisce..."

Jaha. Här sitter jag på jobbet och pular lite samtidigt som jag lyssnar på en riktig klassiker - Pete Rock & CL Smooths "T.R.O.Y".

Där har du en bra låt, farsan! 

Fridas beställning

En köttbullsmacka? Frida svarade ja tack!

Lunch

Ciabatta med skagenröra och en kopp Löfbergs lila till det?

Ja tack!

Fika?

Ja tack!

Gammal vana tillbaka

Från det att jag var liten har jag haft en liten märklig vana(eller ovana). Nämligen den att ibland när jag sover så vänder jag mig 180 grader i sängen. Alltså att jag sover med fötterna vid huvudändan och huvudet vid fotändan. 

Det har aldrig varit så att jag gjort detta medvetet. Jag har bara vaknat på morgonen och upptäckt att "Oj, jag har bytt håll i min sovriktning igen".

De senaste fyra åren har detta beteende försvunnit. Förmodligen beror väl det på att Kristina skulle skinnflå mig om jag rumsterade om så i vår säng när hon ligger bredvid.

Men nu har jag sovit själv i drygt en månad. Och ta mig tusan, när jag vaknade i morse kände jag knappt igen mig. Jag hade vänt på mig.

Vad gör jag nu?

Jo, jag sitter och mailar, ringer och lyssnar på EPMD.

Frågor på det?

Frida

Det här är Frida. Hon är projektledare/scripta på produktionen. 

Frida väger kanske 50 kg(ge och ta två kilon). 

En del av hennes citat förbryllar mig dock.

"Jag förstår inte folk som svarar ris på frågan 'Pommes frites eller ris till kebaben'. Finns det pommes frites tar man väl pommes frites!?"

"Jag har byggt min kropp med Coca-cola!"

Hon petar i sig skräpmat så till den milda grad att jag har börjat att kraftigt ifrågasätta dokumentären Supersize me.

Tillbaka?

Förra lördagen kom första symptomen. Hade ont i halsen och kände mig lite matt. Tänkte att det inte var så farligt. Gick ut(se Mars Bar-inlägget). Söndagen var ok, mattheten lite mer tilltagande men tänkte att det var väl bakfyllan. Momabesöket stärkte mig och kände mig nästan helt ok. 

Måndagen började bra men för varje timme som gick kände jag mig svagare. Vid klockan 13 gav jag upp och drog hem till sängen. Och där låg jag. Ända fram till onsdagen. Då bestämde jag mig för att jag inte kunde vara sjuk längre. Jobb således. 

Torsdagen var ok. Tyvärr är det så att min kropp reagerar på infektioner och sjukdom med att mina ögon och näsa rinner. Som fan. Så även denna gång. Gick på ett Pharmacy och köpte starka amerikanska näsdroppar. Starka var förnamnet och effektiva efternamnet. Mitt sjukdomstillstånd förändrades på några sekunder vilket gjorde att jag lurade mig sjäv att jag var frisk.

Eftersom jag trodde att jag var frisk stämde jag träff med Nettan för middag och några öl. Vi hade fantastiskt trevligt och hon visade mig runt i hennes gamla hoods i West Village. Efter det tog jag med henne på vår vinjettinspelning. Anders behövde att alla i redaktionen ställde upp som statister. Det enda som var lite jobbigt var att det var på en terass. Plus att vi skulle se somriga och avslappnade ut så därför vill Anders och Fotograf-Simon att vi skulle skippa ytterkläderna. Och icke att förglömma; våren har inte kommit till New York än. Det var svinkallt.

Morgonen därpå kändes halsen som om jag svalt en tennisboll och febern dunkade mot pannloben. Gick ändå till jobbet då det var en viktig dag.

Detta resulterade i att helgen har gått åt till att ta upp min rehabilitering. Har inte gjort speciellt mycket förutom att ligga i sängen och kolla på Vita huset på datorn, SVT Play och försökt se på TV4 Anytime. 

Halsen är fortfarande hes, jag är lite matt och så fort jag gör nåt ansträngande flåsar jag lite mer än vanligt. 

Men - jag tror att vi kan blåsa faran över för den här gången. 

Sjukdom

Har varit riktigt krasslig och legat hemma i sängen i två dagar. Är på benen nu men fortfarande risig. Uppdatering kommer när jag orkar.

OK?

Inköp

Kan hälsa Hasse och svärmor att jag införskaffade Jasper Johns amerikanska flagga och den här av Pollock.

Nu ska mitt rum bli som ett mini-Moma.

Konst!

1978 gjorde konstnären Tehching Hsieh det första av sina ett år långa performenceverk. 

I en lägenhet nere på Hudson street byggde han en bur som han frivilligt isolerade sig i. Han läste inte, pratade inte, gjorde inget i ett helt år. En gång om dagen kom en vän och serverade honom ett mål mat, tömde skithinken och knäppte en porträttbild. 

Det är något annat än Billgrens rävar.

Ingentinget talar

Alla som hänger i New York yttrar någon gång "som hämtat ur en film", "precis som på film" eller något liknande.

Idag hade jag ett sånt ögonblick.

Det var som hämtat ur en rulle när jag i fem minuter iakttog ett gaypar som stod och hade en pretentiös diskussion om en helt vit tavla. En av killarna sa "The nothingness speaks to me" och den andra svarade "You're so right, darling".

Problemlösning

Det här konstverket tilltalade en katträdd katthatare som mig själv väldigt mycket.

Sändag på Moma

Knallade in på Moma idag. Mycket trevligt. Bland annat hade en kille målat en massa konservburkar.

Var är Ronthén?

Det har festats en del i helgen.

Ett av etablissemangen var det helt nerklottrade och mörka Mars Bar. Johan Ronthén var lyrisk över stället och hävdade att han kommer tillbringa all sin vakna tid där.

JR: I fortsättningen när någon på redaktion frågar "Var är Johan?". Då är det bara att svara "På Mars Bar.".

Tim in da hood

Tim har fått i uppgift att scouta lite folk till programmet. Bland annat drog han till Harlem i fredags eftermiddag för att hitta tuffa killar.

Efter två timmar ringde han mig på telefon.

T: Jag har hittat 15 gangsters nu.

D: Hur vet du att dom är gangsters?

T: Ja alltså... dom hade baggykläder, huvtröjor och såna där tajta små mössor.

Racial profiling?

Anders = Mensaredigeraren

Jag läste Malcolm Gladwells senaste bok "Outliers - the story of success". Rolig och spännande läsning som rekommenderas(alla hans böcker är fantastiska). 

I den berättar han att Microsoft under sina jobbintervjuer tydligen(och även många andra företag i världen) ställer frågan: Varför är brunnslock runda?

Gladwell skriver att klarar den sökande inte svaret så får han/hon inte tjänsten. 

Förra veckan satt vi och snackade på redaktionen och på något sätt kom vi in på ett ämne som fick mig att tänka på denna tankenöt. Jag drog den för Sven och Anna. Ingen av dem kom på svaret.

Dan därpå fick Tim höra den. Han hade verkligen ingen aning.

Tredje dagen drog jag frågan för Anders, vår redigerare. Han satt tyst i tio minuter innan han öppnade munnen och levererade det efterfrågade och korrekta svaret.

Efter detta har han gått omkring med rakare rygg här på kontoret. När jag sa till honom att jag skulle blogga om detta svarade han på bred värmländska:

"Ok. Skriv att jag hade 29 av 32 på ett Mensatest i Expressen också." 

Är det någon av er som har ett bra svar?

P.S. Det är ett specifikt svar som Microsoft söker, men har läst några andra rimliga också. D.S.

Ett paket

Idag ringde den lilla receptionisten på mitt internnummer. Hon sa att jag hade en person som väntade på mig.

Och där stod Therese. Strösselkungens dotter. Martinas vän.

Det var Martina som hade passat på att skicka med henne ett paket innehållande en svensk almanacka, ett kort på kungafamiljen, en bild på ett vintrigt stockholm, ett spelande kort(James Browns I feel good) med katter på och två Marabou chokladkakor.

Så här sitter jag med mjölkchoklad runt hela munnen, lyssnar på The Godfather samtidigt som mina glädjetårar droppar ner på Stockholm och Carl-Philip. Och jag har redan kryssat av en dag i väntan på att Martina dyker upp i NY så att jag får tacka henne.

I detta ögonblick rankar jag mina vänner så här:

1. Martina

2. Alla er andra

P.S. Om någon vill klättra på den listan så är adressen till kontoret 221 W. 26th Street, New York, NY, 10001, USA. Bara så att ni vet...D.S.

En ännu sötare beagle

Jag vet att jag kanske uppfattas som aningens patetisk. En del kanske går ännu längre och avfärdar mig och min blogg som att den gått och blivit ett hundhyllningsforum. 

Men va fasen. Kan inte sticka under stol med att jag saknar den långörade lilla vännen som fan.

Och jag vet ju att jag har några trogna läsare(K, Mia, mamma, fasrsan, Agneta, syrran, Lindqvist, Tom, Lisa M m.fl) som håller med mig om att Elsa är fantastisk. 

Eller, för att citera Uffe Larsson, - "en kanonhund!".

"En beagle!"

Var på möte hos våra amerikanska gästbokare igår. Allt går sin gilla gång och vi diskuterar olika saker till programmet. Helt plötstligt ser jag en liten brun-vit-svart sak i dörröppningen och jag hör mig själv skrika:

"It's a beagle. Who's beagle is it?"

Det visade sig vara chefens beagle Charlie. 

Kom aldrig riktigt in i matchen resten av mötet. Glädjen över att se Charlie var för stark.

En månads separation från Elsa gör att jag helt plötsligt kan instämma i klichén "hunden är människans bästa vän".

Var tvungen att avsluta mötet med att fota Charlie i sin korg och visa ägarinnan Joanna bilder på Elsa. När jag tog bilder på honom sa hon att han brukar inte ligga så där utan han sover vanligtvis på rygg med tassarna upp i vädret. Då trodde jag att jag skulle börja gråta.

Tim skrämmer mig

På grismiddagen så fick jag en obehagskänsla i magen. Alla andra tog bitar från själva kroppen, men Tim plockade kindbenet och mumsade på. 

T: Oj, här finns jättemycket gott.

Det var hans glada tillrop när han såg grisskallen. 

Men det värsta var nog att han hade plasthandskar när han åt. Obehagligt som sagt.

Doris och fötterna

Doris blev alldeles till sig när grisen kom in på bordet. Med klar och bestämd röst sa hon att hon minsann ville äta fötterna. Alla vuxna runt bordet gav imponerade miner och tänkte att vi har minsann en liten gourmé med oss.

Pappa Johan undrade om hon verkligen var säker på sitt matval. Doris insisterade och sa att hon visst skulle äta grisfötter. 

Men när hon väl fick en fot, ja då...

Det blev mac'n'cheese och corn bread istället.

Grisfest

Bastin och Tim fyllde år förra veckan och bjöd till fest igår. Det var den mest amerikanska kväll jag varit med om. Vi tog in helstekt gris, ribs, mashed sweet potatoe, creamed corn, cole slaw, cornbread m.m.

Väldigt gott och mastigt. 

Börjar dock sakna kokt mat. Potatis och torsk. Är till och med lite sugen på kokta ärtor och kubformade morötter.

Snäll syster?

Sitter med Andrew i köket. Nettan är nere och hämtar tvätt i tvättstugan. Jag har precis ätit klart en fantastiskt god hemlagad currykyckling. Framför mig står ett glas rödvin. Moni och Rafi leker jättegulligt med varandra. 

Jag säger till Andrew att jag tycker att Moni är så snäll med sin lillebror. Andrew fnyser till lite med ett leende över läpparna.

A: Moni, are you always nice to your brother?

M: I'm always nice to my brother!

Kort tystnad.

M: ...except when I'm not.

Det finns en jäkla bra logik där.

Nettan får en idé

Jag och Moni sitter på golvet och skriver siffror, nummer och ritar vind i ett ritblock. Mamma Nettan dyker upp i dörrposten.

- David. Eftersom du får lön i kronor så kan du ju behöva dryga ut lönen. Vad sägs om att sitta lite barnvakt?

Bästa i New York

Är man lite konstig om man tycker att den bästa kvällen i New York innefattade Alfons, Barbie-hårspännen och en kall Stella?

Fler bilder från promenaden

Min söndag

Söndagen tillbringade jag med min kompis Moni(eller Monika). Hon bor i Brooklyn Heights med mamma Nettan, pappa Andrew och lillebrorsan Rafi(eller Rafael). 

Jag och Moni hade otroligt trevligt på promenaden, när vi lekte och under middagen. Så trevligt så att när hon skulle gå och lägga sig så frågade hon mig:

- David, do you wanna sleep here?

Pappa Andrew höll på att sätta currykycklingen i halsen vid blotta tanken. 

Det här är början på en lång och nära vänskap känner jag.

P.S. Stefan - snygga bänkar i bakgrunden va? D.S.

Skitjävla aplägenhet!

Det är stopp på toa. Ringer nån idiot som heter Ron som tydligen ska fixa sånt. Han svarar att han kommer förbi imorgon kväll.

D: You're not able to make it tonight?

R: I'm with my family man. Tomorrow evening. Bye!

Förbannad.

Här bor jag...

... med helvetesmadrassen och trollhasseln. Det saknas fortfarande mycket. Något på väggen. Det är nästa projekt.

Våren har kommit till New York

...eller rättare sagt till mitt rum.

Mitt drömjobb är att bli trädgårdsmästare. Det verkar vara ett bra jobb där man får vara ute i friska luften, jobba med händerna, tänka estetiskt och slutligen se resultatet. Enda kruxet är att jag är totalt blank i min kunskap om växter och blommor.

Jag vet dock att växter behöver solljus för att leva. 

I mitt rum finns inga fönster. Ville ändå ha en växt eller något organiskt, något från moder jord, för att ge lite liv åt mitt spartanskt inredda krypin. Gick ner på gatan till en blomsterhandel och köpte en vas och några vackra kvistar. Tänkte att det är åtminstone något som varit levande(har senare blivit upplyst av Kristina att det förmodligen är trollhassel jag köpt). 

Döm om min förvåning när det helt plötsligt kommit små söta gröna blad på det som jag trodde var döda kvistar.

Väldigt mysigt - men kanske en tydlig bekräftelse på att jag aldrig kommer få se min yrkesdröm bli verklighet?

Lördagslunch

Tog en lunch på en liten italienare idag. Mest för att jag ville sitta ute och den restaurangen hade lediga bord. 

Servitören kom fram med menyn. Jag förklarade att jag bara var sugen på en enkel pasta och bad om hans rekommendationer. Han pekade på en rätt som stod på italienska och började beskriva den. Långt och utförligt. Det var tomater som hade puttrat i timmar, oregano som var så färsk att han knappt hade ord för det. Jag kan inte ens ge basilika-beskrivningan  rättvisa. Kalvköttet som var i såsen måste ha varit från något slags utställningskalvar. Givetvis var pastan husets egen.

Efter några minuters beskrivning av rätten tystnade han lite och konkluderade det hela med:

- It's basically a Bolognese.

Pastan och köttfärssåsen var god.

Tid på kontoret

Nu har jag varit på kontoret i exakt 17 timmar och 30 minuter.

Dags att gå hem.

Tim Trump

En sak jag funderat lite på är Tim och hans far. 

Tims pappa är en duktig affärsman. Idag driver han med framgång ett hundmatsföretag. Eller företag? Ett imperium!

Jag gillar att sitta och titta på Tim med denna bild i huvudet:

Tim och hans pappa kommer in på lagret. Där finns hyllmeter efter hyllmeter med näringsriktig hundmat. Tims pappa lägger den ena armen över Tims axlar och med den andra gör han en svepande rörelse samtidigt som han med myndig stämma yttrar orden "Min son, en dag ska allt det här bli ditt". 

Tim kommer bli som Ingvar Kamprad. Fast bland Dvärgpekineser och Dalmatiner.

Mina damer och herrar - Johannes Hobohm

Vår andra researcher Johannes belönar oss med en första kort visit på fem dagar. Sen åker han hem och småpillar med lite grejer och grunkor innan han dyker upp igen för att stanna hela perioden ut.

För övrigt kan jag berätta att Johannes alltid slagits för smurfstuk på toppluvan.